tovep

Nu har dagen kommit. Den dagen all den där lyckan över konserten försvann. Istället är jag nu olycklig för att jag inte är där. Jag blir ju fortfarande lycklig när jag tänker på den, men samtidigt så vill jag så innerligt tillbaka. Det var ju så underbart. Nu tycker väl ni att jag är konstig. Men det är inte många som kan förstå det här. Bara dom som har varit på en sån här konsert. Ni vet hur lycklig man är dom där 2 timmarna, och hur olycklig man blir några dagar senare, när man inte vet när man kommer känna som man gjorde då igen. Det är det jobbiga i det här, jag vet inte när jag kommer få se dom igen. Det hade varit mycket bättre om jag visste när dom kommer tillbaka hit, men det vet jag inte. Men jag får väl leva på att lyssna på låtarna här hemma och försöka minnas allting från konserten. Men det är svårt ska jag säga er. Man är inne i något slags lyckorus under konserten, så nu kommer jag inte ihåg allt. Men jag kan fortfarande höra sångerna och sättet dom sjöng på i huvudet. Men det kommer en dag då jag inte kan göra det heller. Hoppas den inte kommer snart..

Som sagt, ni behöver inte förstå mig. Men ni kommer att göra om ni nån gång går på en sån här bra konsert med ett av era favoritband, det kan jag lova.